Vedanta classes with Sanna

Introduktion

Jag har alltid sökt svar på de stora frågorna i livet. Sen jag var 16 år har jag aktivt utforskat olika traditioner och lärare, vissa följde jag i många år. Alla dessa möten har gett mig något värdefullt men aldrig känslan av att jag fått svar som tillfredställer mig hela vägen.

Det var först när jag kom i kontakt med traditionell advaita vedanta i Shri Pujya Swami Dayanandajis linje som jag kände att mitt sökande var över. I varje klass och satsang första året tänkte jag ”aha det är DET mina tidigare lärare försökt säga”, men det hade inte klickat förrän nu. Jag började förstå vilken konst det är att kunna använda orden på rätt sätt, så att den som lyssnar faktiskt förstår vad läraren försöker förmedla. Det var så otroligt tillfredsställande att landa och en sån lättnad att det faktiskt finns svar, som kan tillfredsställa vårt sökande!

Sökande efter vad? Alla människor söker efter lycka, efter kärlek. Vi vill känna oss älskade, vi vill känna oss hela och fullkomliga. Hur vi söker, och var vi söker efter detta varierar, men vi är alla ute efter samma sak innerst inne. Hela livet strävar vi efter det vi tror ska ge oss lycka, och undviker det vi tror tar lyckan ifrån oss. Vi projicerar vår lycka utanför oss själva och sedan springer vi efter den i en ändlös jakt. En viss relation, mer pengar, fler ägodelar, större hus, bättre jobb… Och visst känner vi lyckan, korta stunder direkt efter en önskan gått i uppfyllelse kommer den, ljuvlig och skön och vi tänker ”det är så här det ska kännas”. Men så försvinner känslan igen! Alldeles för snabbt. Trots att vi har kvar relationen vi längtat efter, det nya jobbet och det stora huset så rinner lyckan av och vi strävar vidare för att nå den igen. Kanske om vi lyckas få löneförhöjning och kan åka på den där semestern, att lyckan stannar?

Om du läser det här så är det kanske för att du sett igenom illusionen. Lyckan handlar inte om jobbet, huset, relationen… den finns inte där, inte kärleken heller. Det är som att leta i sängen efter en ring du tappat under altanen, du kommer aldrig att hitta den om du inte letar på rätt ställe!

Så var hittar vi då lyckan, kärleken, helheten vi längtar efter så mycket?

Vad läran vedanta visar oss är att källan till det du söker är du själv. Ditt eget varande, ditt innersta väsen, ditt innersta jag. På sanskrit kallas det atman, brahman. Atman är ditt varande som aldrig förändras, som alltid finns tillgängligt, som är det som är. När ditt sinne slappnar av kan ditt eget varandes underbara natur ”lysa” som en sol i ditt sinne och du upplever lycka. När du är upprörd, stressad, spänd eller arg, så är det som att sinnets fönsterruta grumlas och den inre solen, som fortfarande lyser lika starkt, verkar grumlig och mörk – i ditt sinne. Lägg märke till ordet ”verkar” grumlig och mörk, det är inte så att ”solen”, atman, på något sätt har fördunklats, det är bara din upplevelse, på grund av att ditt sinne är spänt, som förändrats.  

Det du söker efter är inte utanför dig, men det är inte heller inuti dig, det är inte i form av en sak eller situation och inte heller i form av ett speciellt sinnestillstånd. Men med inre lugn och frid kan solen som du innerst inne är lysa igenom sinnets fönsterruta och du kan känna sinnestillstånd av lycka och kärlek.

Men detta är inte målet. Frihet är inte total frihet om den är villkorlig. ”Jag är fri bara när mitt sinne är lugnt”, det stämmer inte. Frihet är att vara fri oavsett vad sinnet gör. Frihet är att veta att du är fri, och att allt är väl, i alla sinnestillstånd, i alla situationer, vid alla tidpunkter och på alla platser.

Det låter omöjligt. Ja, så länge vi identifierar vårt jag bara med den här personen som jag är, så är det omöjligt. Vad vedanta gör är att hjälpa oss se att när du säger ”jag”, så är du så mycket mer än den begränsade person som bär ditt namn. Ordet ”jag” landar istället på

Ditt innersta jag som inte påverkas av tid och rum, som var samma jag när du var 5 år som nu, och som kommer vara samma när du är 90 år, som varken är inuti eller utanpå, utan själva basen till all existens. Det jag som är solen som lyser i ditt sinnes fönster, som alltid är där i din upplevelse av livet, men som du missar att lägga märke till just för att det alltid är där, oföränderlig och stabil.

När du lägger märke till detta, och ser att även om kroppen och sinnet förändras, så är DU alltid stabil. Denna insikt är en lycka som inte kommer och går i relation till hur saker och situationer i ditt liv kommer och går. Det är insikten att du är fri, oavsett vad som sker i tid och rum, för du är varandet som tid och rum uppstår i. Och när jag säger det, så är det viktigt att det inte bara blir fluffiga ord som låter bra men som inte berör inuti. Det räcker inte med fluffiga ord, det behövs kristallklara ord som visar dig vem du är så tydligt att inga tvivel, oklarheter eller felaktiga föreställningar finns kvar. Lika tydligt som det är för dig att 3 + 1 = 4. Därför är alla frågor och tvivel välkomna, de behöver lyftas upp i kunskapens ljus tills de blivit besvarade och upplösta.

Vad jag sett under dessa år är att det kan finnas många som förstått denna insikt, som är fria i sig själva. Men det betyder inte att de kan hjälpa mig förstå!

För hur kan man visa någon deras eget varande, som inte går att se som ett objekt, som inte går att peka på eller känna med något av våra sinnen. Som inte nånsin förändras eller försvinner. Hur kan man bli känd med det som är subjektet, men aldrig objektet? Hur kan man hjälpa bio-besökaren att se den vita duken som filmen utspelar sig på? Hur kan man visa vågen på havet att den är vatten, även när den kraschat mot stranden? Hur kan man få karaktärerna i din dröm om natten att slappna av i vetskapen att oavsett vad som händer dem, så är deras varande, ”du”, oföränderligt och finns kvar även när drömmen är slut?

Traditionell vedanta, så som den lärs ut av Shri Pujya Swami Dayanandaji och de lärare han utbildat, är ett sätt att använda språket så att det bildar som en ”spegel av ord” i vilken lyssnaren ser sig själv – det själv som är ständigt närvarande och aldrig föränderligt, som är källan till lycka och kärlek, som är solen av varande som ger existens till allt i denna värld. Konsten att använda ord på detta sätt kallas på sanskrit ”Pramanam”, det är det som gör att det inte längre bara är fluffiga vackra uttryck, utan orden får mening som är veklig för DIG i DITT liv. I vedanta klass ser du vad läraren ser, och egots ”jag identifikation” flyttas från att klamra sig fast vid den begränsade person som ständigt strävar men aldrig riktigt når fram, till att landa i förståelsen att du är källan till det du söker. Faktum är att du är källan till all existens i detta universum, och du är ständigt fri, oavsett vad som händer din kropp och sinne. Ahhh vilken OBESKRIVLIG lättnad! Detta är Vedantans mål och det slutgiltiga målet med all yoga, det vi kallar moksha. En del kallar det upplysning, men ordet upplysning kan ha andra betydelser i andra traditioner. Yogans olika delar förbereder oss för att kunna assimilera denna insikt.

Med denna själv-kunskap, moksha, går det äntligen att verkligen LEVA, för nu står inte längre din lycka på spel. Nu kan du njuta av livets alla vindlingar, på samma sätt som du njuter av en spännande biofilm. Du behöver inte längre pressat sträva efter att forma livet till att passa din föreställning om vad som ska ge dig lycka. Nu kan du älska andra precis så som de är, för du behöver inte längre att de är på ett speciellt sätt för att du ska känna dig älskad. Nu kan du älska och acceptera dig själv, precis som du är, unik och vacker, och se att du är precis som du är menad att vara, i detta liv. Välkommen till livet!

Om tat sat.